AV UNI SALLNÄS, DAVID GUNDLEGÅRD, ANNA FREDRIKSSON, SAMUEL HJORTH, STEFAN ENGEVALL, NIKI MATINRAD, MARTIN WALDEMARSSON, MICHELE SIMONI OCH NICOLAS BRUSSELAERS
Dagens logistiksystem är ofta uppbyggda utifrån att leveranser ska vara snabba, precisa och kundanpassade. Det finns dock en risk att varje exakt krav på tid och plats begränsar möjligheten till miljömässigt smart logistik. Tänk om vi i stället betraktade flexibilitet i tid och plats som en resurs i logistiksystemet?
Under lång tid har korta leveranstider varit ett viktigt konkurrensmedel inom logistiken. Inte minst inom e-handeln har utvecklingen gått mot allt snabbare leveranser, där kort ledtid ofta likställs med hög service. Men snabbhet har ett pris. Ju kortare tid som finns mellan order och leverans, desto mindre blir möjligheterna att samordna leveranser, nå hög fyllnadsgrad och planera effektiva rutter. När kraven på korta leveranstider dessutom kombineras med krav på leverans till en specifik plats begränsas handlingsutrymmet ytterligare.
Tillräckligt snabb leverans
En väg mot mer resurseffektiva transporter kan därför vara att leverera tillräckligt snabbt, i stället för snabbast möjligt. Om en leverans inte måste ske vid en exakt tidpunkt, utan kan genomföras inom ett något längre tidsintervall, skapas fler möjligheter i transportplaneringen. På motsvarande sätt kan flexibilitet i leveransplats, exempelvis möjligheten att välja mellan flera närliggande leveranspunkter, ge ytterligare handlingsutrymme. Paketboxar är ett exempel på hur alternativa leveransplatser redan har blivit en del av distributionssystemet och kan bidra till att minska den geografiska spridningen mellan leveranser.
Projekt SPARA
Det är detta vi studerar i forskningsprojektet SPARA (Spatiotemporal leveransflexibilitet för resurseffektiv sista milen-distribution), som är ett samarbete mellan Linköpings universitet, KTH och fyra partnerföretag med olika roller i logistiksystemet. Ahlsell är en ledande teknisk distributör och DSV en av de transportörer som utför företagets leveranser. IMI Supply Chain Solutions tillhandahåller informationssystem för order- och logistikhantering, medan iBoxen erbjuder transportörsoberoende leveransboxar. Tillsammans representerar företagen därmed flera av de aktörer och funktioner som behöver samspela för att ökad leveransflexibilitet ska kunna realiseras. Projektet finansieras av Energimyndigheten.
Spatiotemporal leveransflexibilitet – flexibilitet i tid och rum
Med spatiotemporal leveransflexibilitet menar vi alltså flexibilitet både i tid och rum. Tanken är enkel: ju fler frihetsgrader som finns när en leverans ska planeras, desto större är möjligheten att konsolidera gods, planera effektivare rutter och utnyttja transportresurserna bättre. Det betyder inte att alla leveranser ska bli långsammare eller att kunden inte ska få bestämma var varan ska levereras. Snarare handlar det om att identifiera när exakta krav faktiskt behövs och när det finns flexibilitet som logistiksystemet skulle kunnadra nytta av. I slutänden är målet att förbättra resurseffektiviteten och minska klimatpåverkan för sista milen-leveranser, det vill säga leveranserna till slutkund.
Flexibilitet – ett mångfacetterat begrepp
I SPARA undersöker vi alltså möjligheten att förbättra resurseffektiviteten och minska klimatpåverkan från sista milen-leveranser genom att bättre ta tillvara den flexibilitet som finns i logistiksystemet. Det kan exempelvis handla om situationer där en leverans inte behöver ske vid en exakt tidpunkt eller på en specifik plats, men där logistiksystemet ändå planerar som om dessa krav vore givna.
Anpassningsförmåga och flexibilitet
Flexibilitet kan i grunden förstås som förmågan att anpassa sig till förändringar. I logistiken kan den ta sig flera uttryck. Tidsmässig flexibilitet innebär exempelvis att en leverans kan ske inom ett tidsintervall eller under flera möjliga dagar, vilket kan ge bättre möjligheter till samordning, konsolidering och högre fyllnadsgrad. Rumslig flexibilitet handlar på motsvarande sätt om möjligheten att använda alternativa leveranspunkter, såsom utlämningsboxar, terminaler, byggarbetsplatser eller andra noder i nätverket. I projektet står spatiotemporal flexibilitet i centrum. Tanken är att ett ökat handlingsutrymme för när och var en leverans kan ske kan skapa bättre förutsättningar för effektiv transportplanering. Men för att flexibiliteten faktiskt ska kunna användas räcker det inte att transportören kan ändra sin rutt. Flexibiliteten är beroende av flera aktörer i kedjan från order till leverans och av de informationssystem som stödjer planeringen. Här blir informationen minst lika viktig som den fysiska flexibiliteten, där ökad visibilitet i planeringshorisonten kan möjliggöra bättre planering och i slutändan effektivare verksamhet. Om information om kommande leveranser och möjliga alternativ finns att tillgå tidigt, kan aktörerna planera smartare, samlasta mer och välja bättre rutter. Om informationen kommer sent begränsas möjligheterna till mindre justeringar i den operativa transportplaneringen.
”Med bättre framförhållning blir förutsättningarna för en mer effektiv ruttplanering mycket bättre.”
Gustav von Sydow, DSV
En viktig insikt hittills i projektet är därför att den största potentialen inte tycks ligga i sena operativa j justeringar, utan i att skapa mer tid för planering. Flexibilitet handlar inte bara om att kunna ändra en redan planerad transport, utan om att skapa förutsättningar för en bättre plan från början.
”För oss är SPARA-projektet en viktig pusselbit i att förstå våra kunders framtida behov och hur våra system kan bidra till mer flexibla, resurseffektiva och hållbara leveransflöden. Genom projektet får vi tillsammans med starka partners möjlighet att utforska hur information, data och systemstöd kan göra spatiotemporal flexibilitet möjlig i praktiken.”
Niklas Rönnbäck, IMI Supply Chain Solutions
Det finns samtidigt en viktig skillnad mellan möjlig flexibilitet och realiserbar flexibilitet. I praktiken begränsas flexibiliteten av hur nätverket redan är organiserat, exempelvis genom etablerade arbetssätt, kundlöften, informationssystem och ansvarsfördelning mellan aktörerna. Leverans nästa dag kan till exempel vara inbyggd i systemet även när kunden egentligen inte behöver leveransen nästa dag. Flexibilitet handlar därför inte bara om att erbjuda fler val. För att den ska bidra till effektivare och mer hållbara transporter måste den både finnas, kommuniceras och kunna utnyttjas av de aktörer som planerar och genomför leveransen.
Flexibilitet skapas mellan aktörerna
En tydlig insikt från projektet är att flexibilitet inte enbart är en förmåga hos en enskild aktör, utan en egenskap som skapas i samspelet mellan flera aktörer. En distributör kan exempelvis vilja erbjuda mer flexibla leveransalternativ och är beroende av transportören, informationssystemet, leveranspunkterna och kundernas acceptans. Påmotsvarande sätt kan transportören se möjligheter till effektivisering, men bara om informationen delas i tid och leveranslöftet till kunden tillåter variation.
”SPARA visar att en mer hållbar sista mil inte kan skapas av en aktör ensam. Branschen har länge utvecklat logistiken kring snabbast möjliga leverans, men hög service behöver inte alltid betyda att leveransen ska ske så snabbt som möjligt eller vid en exakt tidpunkt. När flera transportbolag kan använda samma leveranspunkt, som finns nära mottagaren och är tillgänglig dygnet runt, skapas förutsättningar för bättre framförhållning, större handlingsutrymme och effektivare rutter. Det kan minska onödiga körsträckor och klimatpåverkan – samtidigt som leveransen blir enkel och tillgänglig för mottagaren.”
/Johan Edstav, iBoxen
Aktörerna i projektet är i grunden positiva till ökad flexibilitet, men ser olika möjligheter och utmaningar beroende på sin roll i logistiksystemet. För Ahlsellhandlar det bland annat om att bättre förstå var olika leveransupplägg skapar störst kundvärde, exempelvis när snabb leverans är avgörande och när det kan finnas utrymme för mer flexibla alternativ. Samtidigt behöver varje förändring bidra till en bättre helhet, där kundnytta, kostnadseffektivitet och minskad miljöpåverkan går hand i hand.
”Olika kundgrupper har olika behov, och därför tror vi att framtidens leveranser kan behöva utgå från flera typer av erbjudanden. För Ahlsell handlar flexibilitet inte om att sänka servicenivån, utan om att hitta lösningar som skapar värde för kunden och samtidigt ger bättre förutsättningar för effektivare och mer hållbara transporter.”
/Jonas Lovenhill, Ahlsell
För DSV ligger potentialen snarare i bättre samlastning, ruttplanering och fyllnadsgrad. Mjukvaruleverantören IMI Supply Chain Solutions lyfter betydelsen av data och system som kan hantera alternativa leveransupplägg, medan iBoxen med sina leveransboxar kan bidra genom att skapa fler möjliga leveranspunkter. De olika perspektiven visar också varför möjlig flexibilitet inte alltid blir flexibilitet som faktiskt kan användas. En transportör kan exempelvis ha möjlighet att planera en effektivare rutt om leveranstiden kan variera, men den möjligheten försvinner om distributören redan har lovat kunden leverans nästa dag. På samma sätt spelar alternativa leveranspunkter liten roll om informationen om dem inte finns tillgänglig när transporten planeras. Befintliga kundlöften, informationssystem, transportavtal och arbetssätt kan på så sätt skapa inlåsningar, även när flera av aktörerna ser potentialen i ett annat upplägg. För att lyckas krävs alltså inte bara flexibilitet hos en enskild aktör. Flexibiliteten behöver skapas och koordineras över organisationsgränserna.
Från flexibilitet till minskad miljöpåverkan
Om en slutkund erbjuder ökad leveransflexibilitet i tid eller rum skapas i teorin möjligheter till effektivare transporter. Ökad leveransflexibilitet kan exempelvis ge högre leveransdensitet och därmed bättre förutsättningar för samlastning och effektiva rutter. Förhållandet mellan ökad flexibilitet och minskade utsläpp är dock väldigt komplext. Effekten av flexibiliteten för en viss leverans beror bland annat på hur den övriga transportefterfrågan ser ut, vilken flexibilitet som finns i andra leveranser, vilka fordon som finns tillgängliga och hur leveranserna fördelas mellan fordon och rutter. Att förstå och kvantitativt modellera sambandet mellan flexibilitet och miljöpåverkan är viktigt för att ta beslut om vilken typ och omfattning av flexibilitet som bör prioriteras. En del av projektet syftar till att utveckla och utvärdera olika ruttoptimeringsmetoder som kan hantera flexibilitet i både tid och rum. Preliminära resultat för ett fall i Östergötland, där full leveransflexibilitet under en hel vecka antas tillsammans med bland annat perfekt kunskap om veckans efterfrågan, indikerar att transportarbetet och emissionerna skulle kunna minska med upp till 25 procent. I en mer utvecklad modell, men fortfarande med förenklade antaganden, ger erbjudandet om en dags flexibilitet för 25 procent av leveranserna minskningar på 6-11 procent av körsträckan beroende på område (Harriesson & Mejman, 2026*). Det är dock viktigt att påpeka att resultaten är preliminära och känsliga för vilka antaganden som görs, men illustrerar den potential som kan finnas i att skapa större handlingsutrymme i transportplaneringen. Resultatet förväntas också påverkas mycket av förändringar i efterfrågan, fordonsflotta och vägnät.
Informations- och datadelning
Att kunden är flexibel i tid och rum är dock bara en del av förutsättningarna för framgång. För att den ska kunna utnyttjas måste någon också fatta beslut om när och var inom det möjliga spannet en leverans ska ske. Detta beslut behöver oftast fattas under osäkerhet om framtida efterfrågan. Här är det därför av vikt att dela information och data i kedjan, eftersom effektiva beslut om när/var leveransen ska utföras påverkas av förväntad framtida efterfrågan. För detta är maskininlärningsmetoder för prediktering av efterfrågan i tid och rum centrala. De optimeringsmetoder som utvecklas i projektet kräver dessutom att information gällande kommande leveranser och leveransflexibilitet kommuniceras mellan distributör och transportör, vilket ställer krav på de informations- och beslutsstödsystem som utvecklas. Därmed blir vägen från flexibilitet till minskad miljöpåverkan en kedja av beroenden: flexibiliteten behöver finnas, informationen om den behöver delas, systemen behöver kunna hantera den och någon behöver kunna omsätta den i form av bättre beslut. Ingen enskild aktör kontrollerar hela denna kedja.
Samarbete över gränserna
Just dessa beroenden är en viktig utgångspunkt för hur vi arbetar i SPARA. Projektet samlar aktörer från olika delar av logistiksystemet, med olika perspektiv och resurser. Genom att distributör, transportör, informationssystemleverantör och leveransboxaktör arbetar tillsammans med forskare kan möjliga lösningar diskuteras utifrån hela kedjan, snarare än en enskild aktörs perspektiv. Samarbetet mellan olika aktörer blir därmed inte bara ett sätt att genomföra forskningsprojektet, utan en del av lösningen på den utmaning som studeras. Om spatiotemporal flexibilitet ska bidra till minskad miljöpåverkan behöver aktörerna gemensamt identifiera var flexibiliteten finns, vem som behöver tillhandahålla den och hur den kan omsättas i ett effektivare logistiksystem. Det handlar med andra ord mindre om en enskild flexibel handling och mer om en serie koordinerade beslut över organisationsgränserna.
”Vi söker aktivt efter relevanta forskningsprojekt där vi tillsammans med universitet och branschpartners kan utforska frågor som är viktiga för våra kunders framtida behov. SPARA är ett bra exempel på ett sådant samarbete, där akademi och industri möts för att utveckla ny kunskap kring hur data, systemstöd och samverkan kan bidra till mer flexibla och hållbara leveransflöden.”
Niklas Rönnbäck, IMI Supply Chain Solutions
Olika forskningskompetenser
Bredden behövs också på forskarsidan. Genom att kombinera olika forskningskompetenser, i såväl kvalitativa som kvantitativa analyser, kan vi både förstå vad som möjliggör och hindrar flexibilitet hos de olika aktörerna och analysera vilken effekt olika lösningar faktiskt kan få.
”Styrkan i projektet är att vi kan kombinera företagens kunskap om de praktiska förutsättningarna med olika forskningskompetenser. Det gör att vi både kan förstå vad som krävs för att skapa flexibilitet och beräkna vad olika lösningar faktiskt kan innebära för transporteffektivitet och klimatpåverkan.”
David Gundlegård, projektledare SPARA
Från flexibilitet till handlingsutrymme
Att skapa mer hållbara och resurseffektiva leveranser handlar inte nödvändigtvis om att utveckla helt nya logistiklösningar. En del av potentialen kan finnas i att bättre utnyttja den flexibilitet som redan finns. Måste alla leveranser ske så snabbt som möjligt? Behöver tid och plats alltid bestämmas så tidigt och så exakt som de gör idag? Och vilka möjligheter skulle skapas om logistikaktörerna fick ett större handlingsutrymme?
Flexibilitet i hela kedjan
Resultaten från SPARA-projektet visar samtidigt att det inte räcker att en enskild aktör är beredd att vara flexibel. Flexibiliteten behöver skapas och kunna utnyttjas genom hela kedjan. Det kräver att information finns tillgänglig i rätt tid, att systemen kan hantera alternativa upplägg och att de aktörer som påverkar och påverkas av leveransen kan hitta lösningar tillsammans. För företag som vill utforska potentialen i mer flexibla leveranser kan ett första steg därför vara att ställa följande tre frågor:
1. Var finns flexibiliteten i våra leveranser idag?
2. Vem behöver tillhandahålla den?
3. Vem behöver informationen för att kunna genomföra bättre planering som slutligen kan omsättas i effektivare logistik?
Med detta som grund går det att identifiera vilken data som kan användas för att prediktera och därmed skapa handlingsutrymme. Det är först när flexibiliteten kan omvandlas till ett faktiskt handlingsutrymme som potentialen till både effektivare logistik och minskad miljöpåverkan kan realiseras.
—
Uni Sallnäs, Linköpings universitet
David Gundlegård, Linköpings universitet
Anna Fredriksson, Linköpings universitet
Samuel Hjorth, Linköpings universitet
Stefan Engevall, Linköpings universitet
Niki Matinrad, Linköpings universitet
Martin Waldemarsson, Linköpings universitet
Michele Simoni, Kungliga tekniska högskolan
Nicolas Brusselaers, Vrije Universiteit Brussel
*Harriesson J, Mejman M. (2026) Patience cuts the distance – An analysis of how route optimization with flexible delivery days improves transport efficiency in last-mile deliveries.
Se: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:-diva-226030






