AV MAGNUS LINDSKOG
Som logistikkonsult blir jag ofta involverad när ett företag börjar fundera på att automatisera i ett lager. Grundfrågan är då i allmänhet ”är det vettigt att automatisera, och i så fall vad”? Här är det viktigt att analyserna inte stannar vid aspekter som produktivitet, effektivitet, skalbarhet och flexibilitet. Här gäller det att människan inte tappas bort i ekvationen.
Människan har i någon mening alltid stått i centrum för lagerautomatisering, även om huvudsyftet med införandet av olika tekniska lösningar i allmänhet är företagsekonomiskt. Exempelvis stod människan i centrum när lager började förses med transportband och enklare lyftsystem, som både ökade produktiviteten och förbättrade arbetsmiljön genom att minimera slitsamt manuellt arbete. Senare har många andra lagerlösningar utvecklats som underlättar människans arbete: automatiska plocklager, skyttlar, pallkranslager och annan teknik som transporterar varor till människor.
Strävan efter att ta bort och underlätta manuellt arbete fortsätter oavbrutet, idag ofta med flexibla cobots (samarbetsrobotar) och mobila robotar som AMR:er och AGV:er. Alla dessa tekniker ersätter eller förenklar manuellt lagerarbete och frigör tid för människor att göra mer värdeskapande saker. Bit för bit har vi alltså ersatt människa med maskin i olika enstaka uppgifter eller processer i lagret. På det sättet har människan på sätt och vis stått modell för vilka uppgifter som automationen ska lösa. Lösningarna för lagret har blivit som ett alltmer sofistikerat lapptäcke, där ramarna från början satts av människans förutsättningar.
Problemet
Problemet uppstår när denna specialisering leder till att manuella arbetsuppgifter avlövas och resulterar i mer ensamarbete, monotoni och en generellt sett sämre arbetsmiljö. Så har det dessvärre blivit ibland, och i dessa fall får man konstatera att människan har tappats bort i ekvationen. Ett ”skräckexempel” är när människor under många timmar står och flyttar varor från en låda till en annan, och därmed fungerar mest som mänskliga robotar. Få eller inga egna beslut, nära på noll rörelsefrihet, bara monotont, repetitivt och väldigt enkelt arbete. Här behöver man tänka till och hitta nya angreppssätt och nya lösningar. Dessbättre börjar det nu komma fungerande robotlösningar som kan ta över mycket av detta arbete.
Idealiskt sett
Idealiskt sett ska maskiner, AI och mjukvaror göra det som dessa tekniker gör bäst. Och omvänt ska människor göra det som människor gör bäst. Lagerautomation ska användas för att hantera tunga, monotona och repetitiva uppgifter, där ergonomi och andra arbetsmiljörisker fortfarande skapar utmaningar. Ett exempel är lossning av containers. I princip fram tills idag har detta varit en slitsam manuell process, för vilken olika hjälpmedel som avlastar det manuella arbetet har utvecklats. Men nu kan människan frigöras från det arbetet, tack vare utvecklingen av autonoma robotlösningar. Ett annat exempel är nyss nämnda hantering av repetitivt styckplock, där bra lösningar för robotiserad plockning nu börjar synas frekvent i lager.
Människan kan inte automatiseras bort
I grunden handlar det om att inse och bejaka det faktum att människan är och kommer att vara en viktig faktor i lagret. En viktig komponent som inte helt kan ”automatiseras bort”. Människor behövs i högsta grad även när processer automatiseras. Det är till exempel viktigt att inse att teknologin än så länge är långt ifrån att kunna vara helt ”självläkande”, i betydelsen att den autonomt kan avhjälpa uppkomna avvikelser och återgå till normal drift.
I automatiserade verksamheter behövs det därför människor som arbetar med service, avvikelsehantering, underhåll, projektledning, datahantering och andra arbetsuppgifter där problemlösning, omdöme och den mänskliga förmågan att ha flera olika infallsvinklar är viktiga faktorer. Överallt där människan är överlägsen maskinen.
Min syn på lagerautomation är att automation ska ta över de sämsta manuella arbetsuppgifterna från människor och resultera i positiv effekt på både arbetsmiljö och effektivitet. Dessbättre ser vi att insikten har stärkts om människans viktiga roll och arbetsmiljöns betydelse. I samtal med kunder är arbetsmiljö och ergonomi allt oftare en drivkraft för att automatisera, inte något som tas om hand efter att beslutet är fattat på andra grunder.
Mer brainwork
Självklart innebär den snabba teknikutvecklingen, i kombination med en tilltagande brist på lagerpersonal, att allt fler arbetsuppgifter och processer kommer automatiseras. Det leder i sin tur till att nya roller skapas och att ny kompetens behövs. Och det finns många spännande, stimulerande och viktiga roller där våra mänskliga egenskaper är oöverträffade. Till att börja med kräver lagerautomation teknisk kompetens – både för att operera, underhålla, ge service och optimera tekniken. Ytterst handlar det om att säkerställa att den produktion som sker i ett lager flyter på enligt plan och justeras snabbt när förutsättningar förändras. Och ju mer avancerad maskinen är, desto mer behöver du kunna tolka och förstå vad det är den berättar för dig i varje given situation. Varför gjorde den så? Vad ska vi göra annorlunda för att det felet inte ska uppstå igen? Om vi automatiserar den här uppgiften eller processen, hur behöver vi anpassa andra för att få ut de önskade effekterna av helheten? Kort sagt: generellt går lagerarbete gradvis från att vara mest händer och fötter som utför fysiska aktiviteter till mer och mer inslag av ”brainwork”.
Data och AI
Det behövs även fler människor som arbetar med att analysera och säkerställa kvaliteten i de dataströmmar som driver automationslösningar och robotar. Personer som analyserar hur data kan tillgängliggöras och hur den bäst kan användas. Sen kommer givetvis AI bli ett avgörande verktyg för att bearbeta dataströmmar från sensorer, robotar, transportband och orderflöden för att identifiera mönster och automatiskt anpassa driften och fatta andra optimerade beslut.
Framtiden
Det finns de som emellanåt målar upp en vision av ett ”zero touch”-lager, där ingen människa överhuvudtaget behövs i lagerprocesserna. Detta förefaller idag vara en utopi, teknologin är inte där. För att knyta an till ”lapptäcket” så är det kanske just på grund av denna generellt sett inkrementella utveckling med nya lappar som läggs till de existerande som detta mest liknar en utopi. Men visst kittlar tanken – kommer någon aktör i framtiden att kliva fram med ett helt nytt sätt att lösa lagrets alla uppgifter med utgångspunkt i ett vitt papper i stället för lapptäckets ursprungliga ramar…?
—
Magnus Lindskog är Lead Consultant på Langebæk Consulting
