Det är numera uppenbart för de flesta att Hormuzsundet är en av världens viktigaste transportleder. Kring 20 procent av den globala oljehandeln passerar genom sundet, vilket gör det till en strategiskt utsatt försörjningsväg. Mot den bakgrunden har de senaste månadernas stängning av sundet gjort att Gulfstaterna nu intensifierar arbetet med att bygga alternativa transportsystem.
En person som har uttalat sig tydligt i frågan är Förenade Arabemiratens Sultan Ahmed Al Jaber, CEO för Abu Dhabi National Oil Company, som nyligen konstaterade att:
”För mycket av världens energi rör sig fortfarande genom för få chokepoints. Det är just därför Förenade Arabemiraten fattade beslutet att investera i infrastruktur som kringgår Hormuzsundet”.
Och hela regionen rör sig nu i samma riktning. Vid ett toppmöte 2026 slog ledarna för Gulfstaterna fast att man ska accelerera byggandet av nya pipelines och infrastrukturprojekt för att skapa alternativa exportvägar och undanröja eller i alla fall minska Irans möjligheter att använda sundet som ett geopolitiskt vapen. Affärsmannen Badr Jafar, som är Förenade Arabemiratens särskilda sändebud för näringsliv och filantropi, skrev i Financial Times i början av april att Gulfstaterna aldrig kommer ”återgå till en position av strategiskt beroende av ett smalt sund kontrollerat av en oförutsägbar granne”.
Alternativa transportvägar byggs ut
Planer och projekt för att diversifiera sig bort från Hormuz har funnits på ritborden i årtionden, och har stresstestats under de senaste månaderna. Den viktigaste alternativa transportvägen går från öst till väst genom Petroline, en pipeline som går från Abqaiq i östra Saudiarabien och slutar i hamnstaden Yanbu vid Röda havet – en lösning som gör det möjligt att exportera olja utan att passera Hormuzsundet. Petroline byggdes på 1980-talet när de stridande länderna Iran och Irak attackerade handelsfartyg. Ledningens kapacitet byggdes ut 2019 och i dagsläget kan motsvarande 3,5-5,5 miljoner fat råolja per dag flöda genom systemet, men med utbyggda lasthamnar skulle detta kunna ökas upp till 7 miljoner fat per dag. Förenade Arabemiraten har också byggt en pipeline, Habshan–Fujairah, som leder olja till en hamn utanför Hormuzsundet, med en kapacitet på närmare 1,8 miljoner fat per dag. Irak utvecklar även alternativa transportvägar via Turkiet vidare till medelhavet, för att minska sitt beroende av Persiska viken. Under årets blockad av Hormuzsundet ökade exporten via dessa transportvägar kraftigt, vilket bidrog till att mildra effekterna av blockaden.
Gulfstaterna accelererar
Efter händelserna 2026 har flera länder accelererat befintliga pipeline-projekt och sjösatt nya. Ett exempel är hur Förenade Arabemiraten bygger en ny pipeline som när den är klar 2027 ska fördubbla landets exportkapaciteten utanför Hormuzsundet. Även Saudiarabien bygger ut sina exportterminaler vid Röda havet och diskuterar en utbyggnad av Petroline. Utöver dessa satsningar diskuteras mer omfattande regionala energikorridorer, bland annat via Jordanien, som kopplar Mellanöstern till Europa och Asien.
Mot den här bakgrunden är det tydligt att det sker ett strategiskt skifte, från ett nästan totalt beroende av sjöfrakt via Hormuzsundet till en mer diversifierad exportstruktur. Men det tar tid och kostar många miljarder att bygga ut den alternativa infrastrukturen. Och även om alla pipelines används idag skulle användas fullt ut, med full kapacitet, kan de tillsammans bara transportera hälften av de cirka 20 miljoner fat råolja som dagligen flödar genom Hormuzsundet. Det innebär att en stängning av sundet ger ett underskott på minst 10 miljoner fat per dag – i alla fall på kort sikt.
Katalysator för motståndskraft
Krisen 2026 har fungerat som en katalysator och gjort diversifiering av transportvägarna och en ökad motståndskraft till en strategisk prioritet för Gulfstaterna. Samtidigt kan det konstateras att alternativa system inte kommer ersätta Hormuzsundet fullt ut inom överskådlig tid, men fungera som viktiga alternativ och komplement.
