Det är lätt att beskriva de senaste åren som en “ny verklighet” för supply chain. Men 2026 känns snarare som året då den nya verkligheten slutar vara ny, och i stället blir vardag. Geopolitisk oro, tullar och tariffer som skiftar snabbt, leverantörsnätverk som måste tåla störningar, och en digital utveckling som går så fort att den riskerar att skapa mer brus än klarhet.
Det finns en röd tråd som ofta återkommer i Supply Chain Effects intervjuer och case när man vill sammanfatta läget: så gott som alla företag eftersträvar maximal agilitet och flexibilitet för att möta det nya normala.
Handel och geopolitik flyttar in i planeringen
Det mest påtagliga trendspåret är förmodligen konsekvenserna av den geopolitiska handelsoron – inräknat pågående krig och konflikter. Det som tidigare kunde hanteras som ett administrativt vardagsarbete – tullar, sanktionslistor, exportkontroller m.m. – har lyfts upp och blivit ett affärskritiskt område som kräver både djup kunskap och omsorgsfull planering.
Diversifierade supply chains
OECD, Organisation for Economic Co-operation and Development, pekar i sin senaste konjunkturbedömning på att ökade handelshinder och geopolitisk osäkerhet hämmar den globala tillväxten. Samtidigt beskriver World Trade Organization (WTO) hur fragmenteringen i den globala handeln riskerar att göra försörjningskedjor mer kostsamma, även om diversifieringen av inköp och tillverkning skapar en ökad robusthet.
Planera för störningar
Med insikten om att politiska beslut och geopolitiska skeenden snabbt kan ändra förutsättningarna gäller det mer än någonsin att bygga försörjningsnätverk som har rätt kapacitet och där det går att ställa om när spelplanen förändras snabbt. Det handlar inte bara om att ”hantera risk”, utan om att planera för osäkerhet och störningar – även om det är svårt göra så där väldigt mycket åt att det blir storkrig i mellanöstern så kan effekterna kanske mildras med en förberedelse för olika sannolika och mindre sannolika scenarios.
Resiliens går frånprojekt till arbetssätt
Resiliens har gått från att vara en ambition till att bli ett arbetssätt. Det är skillnad på att öka sitt buffertlager jämfört med att faktiskt skapa alternativ: fler godkända leverantörer på fler regionala marknader, fler lagerpunkter och transportpartners. För allt detta behövs det planeringsmodeller och verktyg som tillåter snabb omplanering när förutsättningarna ändras. Under 2026 – och därefter – blir resiliens något ännu mer konkret, och mer mätbart. Fler organisationer försöker arbetar med scenarioplanering och ”what-if-scenarios” av typen: Hur snabbt kan vi ställa om våra flöden om en regional huvudleverantör stänger ner? Eller om en single-source-leverantör går i konkurs? Hur påverkas vi av tullar som ökar inköpskostnaderna med 15 procent? Hur påverkas vi av stopp i Suezkanalen, eller för all del i Hormuzsundet? Den som tar resiliens på allvar gör frågan till en del av vardagsarbetet, inte ett krisprojekt när en störning redan är ett faktum. Det innebär kortare, mer iterativa S&OP-cykler och tydligare triggers för omplanering och utvecklade scenarier som faktiskt används, inte bara finns beskrivna på power-points.
Visibilitet baserat på korrekta, integrerade data end-to-end
Visibilitet är ett uttryck som ofta förknippas med en skärm på väggen, en dashboard med KPI:er som OTIF (On time in full, OTD (On time delivery) och fyllnadsgrad m.m. En trend som förstärks under 2026 är att visibilitet mer hanteras som en fråga om korrekta masterdata och att data av hög kvalitet används för att koppla ihop och integrera order, lager, transport och leverans. Kort sagt; en dashboard är bara så bra som datakvaliteten och integrationen bakom den. Här blir informationen på dashbords ofta felaktig på grund av att den underliggande informationen är fragmenterad, inkonsekvent eller försenad.
AI går från hype till processförbättring och affärsvärde
AI är ett brett samlingsnamn för en uppsättning tekniker som driver förändring i hela samhället. I supply chain kommer vi se mer och mer av konkreta tillämpningar av AI-tillämpningar som skapar verkligt värde, och förändrar takten i utvecklingen av områden som planering, inköp, tillverkning, lagerstyrning, transport management och kundservice. Samtidigt börjar vi se en mer jordnära fråga dominera 2026 – Hur och var gör AI faktiskt skillnad i vardagen? Här sticker några områden ut:
• Planering och omplanering: bättre förslag när efterfrågan skiftar, och snabbare omplanering när något går fel.
• Avvikelsehantering: AI som rapporterar avvikelser, föreslår åtgärder och hjälper människor att prioritera rätt.
• Masterdata och artikelinformation: där AI kan hjälpa till att rensa, klassificera och upptäcka fel snabbare än manuella rutiner.
• Operativt stöd: instruktioner, felsökning och utbildning nära golvet.
En Gartner-prognos pekar på kraftigt ökade investeringar i AI kopplat till supply chain-mjukvara under kommande år. Det indikerar att marknaden förväntar sig att AI går från experiment till något etablerat, självklart och värdeskapande.
Mindre robotromantik, mer kapacitetslogik
Automationsvågen i lager fortsätter, men tonläget förändras. Det handlar mindre om att visa upp teknik, mer om att säkra sin förmåga att leverera, hantera arbetskraftsbrist, jämna ut toppar och leverera en högre och mer stabil servicegrad till kunder och konsumenter. Samtidigt blir integrationen viktigare än maskinerna. Den som installerar automation utan att få process, data och system att spela ihop får inte ut den produktivitet man hoppats på. Ytterligare en trend som förstärks är att investeringarna i automation görs i maximalt flexibla lösningar som kan skalas både upp och ner och förändras relativt snabbt när behov uppstår.
Hållbarhetskrav, transparens och rapportering
Även när företag inte primärt drivs av klimatambitioner, drivs de av krav från kunder, investerare och samhälle. Här behövs bland annat mer spårbarhet och utsläppsdata. EU-kommissionen har tydligt kopplat nya hållbarhetsramverk till mer omfattande rapportering och transparens, bland annat genom det så kallade CSRD-direktivet (Corporate Sustainability Reporting) ett EU-direktiv som infördes 2023 och kraftigt skärper kraven på företags hållbarhetsrapportering.
Text Marika Karlöf
