BY STEFAN KARLÖF
Despite all the crises and disruptions in global trade and its supply flows, it is quite certain that globalization is here to stay. However, what globalization looks like will most certainly change significantly in the wake of recent years global disruptions. A concept that is used more frequently to denote the global supply flows of the future is ”friendshoring”.
It was in the nineties that ”offshoring” became a hot concept, i.e. locating part of the company’s operations in parts of the world where costs are low. Boards and company management embraced the concept, which, among other things, led to manufacturing and some service production being located in Asia, especially in China, which became ”the world’s factory”. Throughout the Western world, the percentage of employees in the manufacturing industry decreased by up to 50 percent, from 1990-2010, depending on the country. In 2014, US multinationals had 60 percent of their total workforce in so-called low-cost countries. But after the recent years of turbulence in the global supply networks, production is being moved from geopolitically questionable countries to those that are more democratic, stable and thus less risky – financially, sustainably and image-wise.
Common values
Financial considerations will probably continue to be the most important factor in decisions about purchasing and localization of operations. But now issues such as stability, sustainability, resilience, democracy and community of values are also weighed into the equation. This has led to a sharp increase in reshoring – ie. relocation of production and purchases when possible and deemed to make sense both financially and from a risk perspective. In 2022, the term friendshoring has also been used more and more often. In April, for example, US Treasury Secretary Janet Yellen stated that the US should cooperate and trade with countries that have similar views, norms and values regarding how to act in the global economy and govern the global economic system.
Resilience
Even on a micro level, friendshoring has spread. Here, the stated intention is to build a supply network of reliable suppliers in countries that are “friendly”, that share a community of values and offer multiple delivery routes, working for increased resilience and robustness in supply flows. Of course, the trend of friendshoring is met with criticism from voices that celebrate the national specialization and wealth creation of recent decades. The critics also believe that friendshoring leads to increased protectionism and hostility between nations.
Naive hopes
But for all of us who once naively hoped that trade exchanges would democratize China, Russia and other authoritarian countries, friendshoring feels like a very reasonable ambition in light of the breakdown of supply chains in recent years. Because isn’t it verging on perverse that the West has for several decades contributed to building prosperity in repressive dictatorships.
Reliable partners
And really, it is quite obvious and highly reasonable that you want to do business with people, companies and countries that you can trust; with reliable partners. With friendly people, companies and countries that have a similar view and goal around democracy, human rights, freedom and global sustainability? Whatever the motive, I’d bet that friendshoring is a growing trend that is here to stay.
—
Stefan Karlöf is Editor in chief of Supply Chain Effect
Dags för friendshoring?
AV STEFAN KARLÖF
Trots alla kriser och störningar i den globala handeln och dess försörjningsflöden, så är det ganska säkert att globaliseringen är här för att stanna. Däremot kommer den förmodligen att förändras en hel del i spåren på senare års disruptioner. Ett begrepp som används allt oftare för att beteckna framtidens globala försörjningsflöden är ”friendshoring”.
Det var på nittiotalet som ”offshoring” blev ett hett koncept, det vill säga att förlägga en del av företagets verksamhet i delar av världen där kostnaderna är låga. I styrelser och företagsledningar omfamnades konceptet, vilket bland annat medförde att tillverkning och viss tjänsteproduktion förlades i Asien, särskilt i Kina, som blev ”världens fabrik”. I hela västvärlden minskade andelen anställda i tillverkningsindustrin uppemot 50 procent, från 1990-2010, beroende på land. 2014 hade amerikanska multinationella företag 60 procent av sin totala arbetskraft i så kallade lågkostnadsländer. Efter de senaste årens turbulens i de globala försörjningsnätverken flyttas produktion från geopolitiskt tveksamma länder till de som är mer demokratiska, stabila och därmed mindre riskfyllda – ekonomiskt, hållbarhetsmässigt och imagemässigt.
Värdegemenskap
Ekonomiska överväganden kommer förmodligen även fortsättningsvis vara det som väger tyngst vid beslut om inköp och lokalisering av verksamhet. Men nu vägs även frågor som stabilitet, hållbarhet, resiliens, demokrati och värdegemenskap in i ekvationen. Detta har lett till en kraftig ökning av reshoring – dvs. återflyttning av produktion och av inköp när det är möjligt och bedöms som vettigt både ekonomiskt och ur ett riskperspektiv. Under 2022 har dessutom begreppet friendshoring använts allt oftare. I april konstaterade exempelvis USAs finansminister Janet Yellen att USA bör samarbeta och handla med länder som har en likartad syn, normer och värderingar kring hur man ska agera i den globala ekonomin och styra det globala ekonomiska systemet.
Motståndskraft
Även på micronivå så har friendshoring fått spridning. Här är den uttalade avsikten att bygga upp ett försörjningsnätverk av pålitliga leverantörer i länder som är ”vänliga”, som delar en värderingsgemenskap och erbjuder flera olika leveransvägar, och arbetar för en ökad motståndskraft och robusthet i försörjningsflödena. Självklart möts trenden med Friendshoring av kritik från röster som hyllar de senaste decenniernas nationella specialisering och välståndsskapande. Kritikerna menar dessutom att Friendshoring leder till ökad protektionism och fientlighet mellan nationer.
Naiva förhoppningar
Men för alla oss som en gång naivt hoppades att handelsutbyte skulle demokratisera Kina, Ryssland och andra auktoritära stater känns friendshoring som en högst rimlig ambition i ljuset av senare års sammanbrott i försörjningskedjorna. För är det inte på gränsen till perverst att västvärlden under flera decennier bidragit till att bygga välstånd i repressiva diktaturer?
Pålitliga partners
Och egentligen är det väl ganska självklart och högst rimligt att man vill göra affärer med människor, företag och länder som man kan lita på; med pålitliga partners. Med vänliga människor, företag och länder som har en likartad syn och målsättning kring demokrati, mänskliga rättigheter, frihet och global hållbarhet? Oavsett vad motivet än är, så vågar jag slå vad om att friendshoring är en uppåtgående trend som är här för att stanna.
—
Stefan Karlöf är chefredaktör för Supply Chain Effect
