Resiliens i försörjningskedjor och behovet av systemsyn

Förbereda sig, motstå och återhämta 

I korthet kan resiliens beskrivas som en övergripande förmåga att förbereda sig för, motstå och återhämta sig ifrån större störningar som hotar att negativt påverka företagets och dess försörjningskedjas funktionalitet. Det innebär en mix av proaktiva och reaktiva strategier och handlingar före, under och efter en störning. Figur 1 nedan visar hur en störning typiskt medför ett avbräck i verksamhetens prestationer (ytan ”prestandaförlust”) efter att en störning har inträffat. Resiliens kan ses som förmågan att minimera detta avbräck (dvs. minimera ytan ”prestandaförlust”). De störningar som ligger till grund för behovet av resiliens kan grovt delas in i de som inträffar utanför den egna försörjningskedjan, i den egna försörjningskedjan och inom det egna företaget. Dessa tre olika typer av störningar kan påverka varandra och ge upphov till kaskadeffekter. Störningarna resulterar i ett antal olika möjliga konsekvenser för vårt företag som vi måste analysera och kunna hantera, se Figur 2 nedan.

Resiliensstrategier

Resiliensstrategier består typiskt av de fyra byggstenarna: redundans, agilitet, flexibilitet och samarbete, se Figur 3, ovan. Dessa utgör tillsammans grunden för alla de mer konkreta strategier som blir allt vanligare hos företag och försörjningskedjor. Redundans går ut på att proaktivt, innan en störning inträffar, säkerställa att det finns en beredskap för att motstå störningar genom resurser och extra kapacitet som kan tas i bruk direkt vid en störning. Därigenom kan störningens påverkan på verksamhetens presentation minimeras eller förhindras helt. 

Behovet av systemsyn för en mer resilient logistik

I takt med att resiliens har fått en allt viktigare roll vid utformningen av våra logistiksystem så blir behovet av ett holistiskt angreppssätt allt viktigare. Konkreta resiliensstrategier som syftar till att hantera en viss typ av störning eller omfattar en viss del av försörjningskedjan behöver sammanställas och diskuteras gemensamt för att undvika ett oöverskådligt lapptäcke av åtgärder och planer som inte fungerar ihop. Inom akademin brukar vi i samband med detta argumentera för behovet av systemsyn. Detta är för många logistiker ett välbekant begrepp, som dessvärre alltför sällan utvecklas mer i detalj. I korthet baseras systemsyn i ett logistiksammanhang på idén att företag, dess försörjningskedjor och kringliggande verksamhet kan betraktas som komplexa ”system-av-system”. En god systemsyn handlar ytterst om att snabbt kunna zooma in och ut från mer specifika delsystem för att på så sätt kunna utveckla och förbättra detaljer i ett delsystem samtidigt som man säkerställer att helheten i det större systemet inte påverkas negativt (Sandberg, 2025). Men vad innebär en sådan systemsyn mer praktiskt för ett företag som vill utveckla sin resiliens? Inom ramen för forskningsprojektet har vi identifierat fyra viktiga aspekter för en god systemsyn i samband med utveckling av ett företags resiliens. Dessa fyra aspekter presenteras här nedan.

1. Förstå din försörjningskedja – både i normalläge och vid en störning

En given första punkt är den grundläggande förmågan att ha god förståelse för verksamheten i vårt företag och hos övriga aktörer kopplade till vår supply chain. Denna förmåga har många företag – åtminstone delvis. Men vilken kunskap har man om resiliensen hos övriga aktörer i supply chain? Det som i ett störningsfritt läge är en stark länk i supply chain kan under en störning vara den svagaste länken. Vilken resiliensförmåga har materialleverantörer, transportleverantörer och kunder? Kunskapen om deras förmåga kan påverka valet av resiliensstrategier och om behovet av kommunikation och samarbete med dem avseende resiliens. 

2. Samordning av företagsstrategier och resiliensstrategier

En andra viktig insikt är att en god resiliens som i praktiken byggs upp av flertalet konkreta strategier, planer och åtgärder – här omnämnda som resiliensstrategier – behöver samordnas och deras inbördes påverkan klargöras. På senare år har forskningen (Tukamuhabwa et al., 2015; Alikhani et al., 2023) påpekat att olika resiliensstrategier tillsammans kan innebära såväl synergier som trade-offs. Med en systemsyn som grund är det därför viktigt att kartlägga lapptäcket av olika strategier som finns i organisationen och förstå deras inbördes beroende. Exempelvis kan synergier uppstå mellan en strategi som handlar om multiple sourcing å ena sidan, och en strävan om geografisk spridning som minskar konsekvenser av störningar i en enskild region å den andra sidan. Ett klassiskt, globalt exempel på detta är försöken att hitta alternativa leverantörer av halvledare som har sin bas utanför Taiwan. Enskilda strategier kan också skapa konflikter. Multiple sourcing som syftar till klassisk riskspridning och minska beroendet av enskilda aktörer kan försvåra möjligheter till djupare samarbete och informationsdelning, vilket ofta ses som viktigt för att uppnå en bättre resiliens. Det är inte ovanligt att strategier drivs av olika delar av företaget och därför behöver den samlade bilden av resiliensstrategier kontinuerligt ses över och diskuteras internt. Det är också viktigt att lyfta blicken och förstå att många resiliensstrategier inte bara finns för att skapa resiliens utan primärt tillkom i annat syfte. Faktum är att i många fall kan resiliens vara en slags positiv ”bieffekt” där det istället är helt andra drivkrafter som styr utvecklingen av våra logistiksystem och dess funktionalitet. Elefanten i rummet är här olika kostnads- och lönsamhetsrelaterade strategier som i praktiken ofta övertrumfar de enskilda resiliensstrategierna. Detta har vi ofta stött på i vår egen forskning. Ett exempel är ett svenskt företag som för några år sedan bildade ett större inköpskonsortium tillsammans med en nordisk konkurrent för att på så vis kunna pressa priser på en global leverantörsmarknad. I samband med de senaste årens turbulenta världsläge har styrkan och volymerna i detta inköpssamarbete inte bara gynnat inköpspriserna, utan också resiliensen i form av en bättre och säkrare tillgång på produkter. Tillsammans är de bägge företagens efterfrågade volymer så pass stora att de ges en högre prioritering av leverantörerna.

3. Balans mellan proaktivitet och reaktivitet

En annan viktig del av att ha en systemsyn är att säkerställa en bra balans mellan och inom resiliensbyggstenarna; redundans, agilitet, flexibilitet och samarbete. Att proaktivt skapa redundans i form av extra intern kapacitet i form av t.ex. lager eller tid är förvisso ofta bra, men tenderar att bli kostsamt och inriktat på vissa specifika störningar under en begränsad tid. Alltför ofta behandlas resiliens synonymt med redundans, vilket medför en snäv syn på vad som behövs och vad som kan åstadkommas. I stället är det viktigt att använda hela registret, där redundans kan kombineras med agilitet och flexibilitet såväl som samarbete. I praktiken handlar detta ofta om att företag behöver komplettera sina proaktiva buffertar och säkerhetslager med att öka sin medvetenhet om vilka alternativ som finns och som kan förberedas för (agilitet) samt förmågan att snabbt kunna ta beslut och hitta nya lösningar i supply chain när en störning väl inträffat (flexibilitet). Störningar vars konsekvenser är kända och tidsbegränsade kan kostnadsmässigt bedömas och hanteras med proaktivitet. Om så inte är fallet måste vi förlita oss på reaktiva förmågor. En kombination av dessa två ytterligheter behövs alltså.

4. Förstå beroendet mellan produkter

En sista, fjärde viktig insikt handlar om att skapa en god förståelse för de produkter som resiliensen är till för, inte minst hur beroendet mellan olika kritiska produkter ser ut. Precis som i den vanliga lagerstyrningsteorin kan vi konstatera att det hjälper föga att ha en mycket god resiliens gällande en råvara, om behovet och nyttan av denna är beroende av andra produkter. Ett klassiskt exempel från diskussionen om svensk livsmedelsberedskap är tillgången på utsäde och gödsel. För att dessa produkter ska kunna komma till användning krävs exempelvis tillgång till maskiner och dess reservdelar, såväl som drivmedel. Dessutom, i avsaknad av inhemsk konstgödselproduktion, är vi beroende av utländska leveranskedjor. I linje med en systemsyn krävs alltså här en holistisk planering där beroendet mellan olika produkter och dess supply chains behöver förstås. En utmaning i detta är ofta ansvarsfördelningen för olika produkter, vilket gör att välfungerande resiliensstrategier kan komma att behöva samordnas mellan olika parter i en försörjningskedja. Vad gäller behovet av drivmedel i den svenska livsmedelsberedskapen är det dessutom mer komplext än så – vid en brist av drivmedel kan prioriteringar behöva göras mellan exempelvis livsmedelsproduktionen, försvaret och andra civila kritiska verksamheter. Denna typ av fördelningsbeslut hamnar ovanför försörjningskedjor, vilket aktörerna i en kedja behöver ta hänsyn till i sin planering.

Erik Sandberg är professor i logistik på Linköpings universitet.

Referenser